Fast trots den kanske bistra rubriken är det faktiskt positivt. Som jag tror jag skrev i förra inlägget eller nått så pratade jag med chef 1 i torsdags. Idag hade vi apt och jag kurade länge och väl på om jag bara skulle ställa mig upp och berätta. Fast berätta är det ju inte men eftersom jag tigit ganska länge nu så har jag trott att alla kind of glömt bort vad jag är. Iallafall så chicka jag ut big time. Det kändes som om detta var det som skulle lämna mig som en blöt fläck på golvet, nerbruten och knäckt. Den senaste tiden har jag ju varit ganska aktiv med att outa mig så helt ärligt- jag känner mig som ett nervvrak. Iallafall så satt jag mittemot chef nr 2 och 3 och funderade på ett långt tag om jag skulle säga något till dom. Jag vet att dom vet, men jag har ju inte berättat så därför visste jag ju inte om dom verkligen visste vad jag går igenom. Och sen bara- förresten, jag ska heta Love... och jag mår skit av att leva ett dubbelliv där jag måste tänka på vem jag är, så jag måste få reda på vad jag riskerar om jag outar mig uppåt i hierkin- förlorar jag licensen? Det visade sig att chef nr 1 varit flitig och grävt lite och kommit fram till att 1, det har på 70-talet funnits en mtf inom min bransch som fortsatte precis som vanligt.
2: så länge jag inte tar någon omdömesgrumlande medicin så ska jag vara safe eftersom min hjärna redan blivit grundligt säkerhetsprövad.
Nu kommer det bästa av allt: dom erbjöd sig att ta kontakt med hela hierkin och presentera mig som den jag är så på onsdag borde j kunna gå till jobbet som Love. Fan, jag känner mig som en glytt på julafton som precis öppnat den fetaste klappen ever!
Tack på förhand säger jag bara. Strax efteråt böjde sig den enda tjejen(som är kvar nu) mot mig och fräser lite försynt: jag hörde att du lämnar mig helt själv nu ,LOVE. Förrädare ;-) (positiv reaktion)
Nu ballar min telefon ut så jag kan inte redigera det jag skriver; btw.
Yes, på något vis har ordet spridits och alla vet fast ingen har verkar ha vågat säga något.
Ultimata bekräftelsen: vi var på Danmarksbåten så det var lite blött...och pissnödiga blev vi. Hela gänget travar helt sonika in på herrarnas och ingen protesterar när jag gör det samma. Det var ingen som ens titta skumt på mig. Det fanns ju bås så jag snodde ett och killarna bara: ja du, Love, du ska skita mycket i fortsättningen ;-) uppenbarligen får man i stort sett bara använda båset om man sköter upptäckte jag av den makabra lukten och pruttljuden runt omkring mig. Skiter, ska det vara, telefonhelvete! Så nu kan jag nöjt konstatera- nu är det inte många kvar. Inga om jag får tänka efter. Känns så nice och samtidigt lite skrämmande. Fram tills nu har mina tankar varit i avslöjaprocessen och nu ska jag helt enkelt bara passa in. Jag är glad :
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar